Den 22:a oktober 2019 fyllde TSV-Blårök 20 år!
Klubben bildades i slutet av förra milleniumet i norra Borlänge, mer precist i ett garage i Kvarnsveden. Ett gäng hade samlats för att under ordnade former diskutera förslag för åkturer, utställningar och annat som kunde odla det gemensamma intresset – veteranmopeder.
Under åren har en hel palett av återkommande evenemang genomförts under Blåröks flagg, som exempelvis Biltema GrandPrix, Nyårsvändan, Vårmoppisen och givetvis Mellstaträffen.
Idag återfinns två medlemmar i TSV-Blårök som varit med sedan dag ett, Janne Zidén och Lars Forsström. De har ombesörjt och utvecklat klubben till vad den är idag. Åren har gett många fina minnen och erfarenheter men radarparet blickar i vanlig ordning fram mot nästa evenemang. “Hur ska vi göra detta bättre nästa år?” och “Vad tror du om den här idén?” är vanliga fraser när framtiden diskuteras.
—————————————————–
-Hur började allting och vad är det som driver Er till engagemang i Blårök och allt vad det innebär?
– Jag har så länge jag kommer ihåg varit intresserad av mopeder och aldrig släppt detta trots körkort, bil och det som brukar följa. Alltså att folk säljer sina 50cc vidare till yngre intressenter. För min del har dock utövandet skett i två epoker. En innan jag skaffade barn och en efter. I min ungdom var vi ett gäng på Frösön som mekade en hel del moppe i slutet av 60-talet och i början av 70-talet. Vintrarna i Jämtland var bitiga men vi körde jeans, fransjackor och träskor året runt. Det var en livsstil, eller ja det är det ju fortfarande även om jag kör med varmare kläder på vintrarna nu för tiden, skrattar Janne Zidén.
-Mitt intresse för mopeder tändes efter en åktur på min storebrors Puch Florida. Tyvärr avslutades färden med en vurpa, berättar Lars Forsström även kallad “Larsa”. Jag var då 9 år men det skulle inte dröja länge innan jag fick chansen att köra moppe igen. Min pappas Husqvarna Roulette hade nämligen lagt av och då han valde att skaffa sig en ny moped var villkoret “Får du igång Husqvarnan så är den din”. Sagt och gjort. Jag hade inga förkunskaper men tog mig an utmaningen. Med nyfikenhet och iver skruvades förgasaren av och rengjordes. Efter montering startade motorn och vips ägde jag min första moped! Det blev många år av “Speedway” på gården innan laglig körning på väg var möjlig. I och för sig var jag ute med mina kompisar lite tidigare än länsmans direktiv och då gränslades en Zundapp -71. Frihetskänslan var då total, minns Larsa.
-Min andra epok inleddes när min äldsta son närmade sig 15 år. Jag sa att det blir ingen plastmoped på den här gården, vi skaffar dig ett riktigt åk istället. Jag köpte oss varsin veteranmoped och vi renoverade dessa tillsammans under vintern. På den tiden hängde man inte på internetforum och beställde hem nya delar utan vi var på marknader och sökte det vi behövde. Där träffade vi många likasinnade och jag snackade mycket om veteranmopeder på jobbet och det är i dessa samtal om det gemensamma intresset som tanken om en mopedklubb växte fram, förtäljer Janne.
-När det gäller drivkraften till att engagera sig så svarar jag gemenskapen, frihetskänslan och glädjen i att se likasinnade köra runt på sina klenoder. Sedan är det är ju en relativt billig hobby som inte tar så mycket plats heller, menar Larsa. Vad kan egentligen vara bättre än att ge sig iväg på en skogsväg med kaffe och en smörgås i packväskan knattrandes på en moped?
Vi har fått lära känna många trevliga människor genom åren i samband med olika aktiviteter i “veteranmopedens tecken” så intresse och en trevlig atmosfär bidrar helt klart till glöden, instämmer Janne Zidén.
– Att planera och genomföra evenemang av den typen som vi gör tycker jag också är väldigt utvecklande. Det brukar vara en fin känsla på lördag eftermiddag under Mellstaträffen och man kan knyta ihop säcken och konstater att “ vi lyckades ! “, avslutar Janne och tar fram en liten papperslapp som han har i bakfickan. Den här har jag alltid med mig så att jag kan göra noteringar när jag kommer på något. Det är mycket att hålla i huvudet samtidigt.
